Jag försöker hela tiden ta nya tag och vända om - byta blad. Säger att jag gillar variation och vill ha nytt för att ersätta gammalt. Söker lycka och spänning på de mest ologiska sätt och förälskar mig i min egen morals motsatta sida. Jag sträcker på mig när jag känner att jag har kommit över ord och beröringar, men kryper ihop när jag inser att jag är starkare än mig själv. Vem i mig försöker bryta sig ut?