Utan dina andetag

Det har gått så lång tid,

och jag undrar vem du är.

Säg något,

skratta med mig.

Låt mig in i det nya du.

Så ska jag visa dig,

vem jag är nu.

Vilsen

En knopp som aldrig brast ut,

innan den mötte solen.

Ett skrattande löv i grenverket.

Sprakande stolt med starka färger,

dansande ömt till vindens klang.

Föll mot den grå asfalten,

när solen gick i moln.

Multnade sakta i takt med sprickor,

när solen blev återhållsam.

Springer omkring på marken,

när vinden kommer åter.

Vilsen, ensam.

Jag vet vem jag är när jag är hos dig.

Det är mörkt

och allt känns långsamt.

Kanske

lite fel.

Ett virrvarr

av tankar.

Känslor

likväl.

Vet knappt varken

ut

eller

in

ibland.

Men du lättar upp.

Ger mig

det jag

behöver.

För jag vet

vem jag är

när jag är

hos

dig.

Och så var det där med döden, att det är en del av livet.

Så kom den dagen

då du tog sista andetagen.

En sorg djup för oss alla

när dina händer blev så kalla.

En dyster framtid nu här står

om inte en liten glimt av lycka vi snart får.

Du har det bra där du är

med vetskap om att vi alltid håller dig kär.

Vila i frid.



someone like you

Visste inte att du fanns.

Trodde inte jag kunde

hitta någon som du.

Kunde inte föreställa mig

att det gick att älska någon

så mycket.

- Men det vet jag nu.

I tid och rum

De dyrbaraste tiden

är inte den tiden som går till spillo,

som folk säger.

Den dyrbaste tiden för mig,

är den jag har tillsammans med dig.

Du är värd allt.

Nu föds ett barn

Nu föds ett barn

och nu

och nu

En stund på jorden

föddes du

Och någonstans

sista gången

varje stund

Nu andas någon

inte mer

och någon ser

för sista gången

nattens gråmoln brista

Varenda dag

är alltid första dagen

och den sista

                                                             

                                                     - Barbro Lindgren