En knopp som aldrig brast ut,
innan den mötte solen.
Ett skrattande löv i grenverket.
Sprakande stolt med starka färger,
dansande ömt till vindens klang.
Föll mot den grå asfalten,
när solen gick i moln.
Multnade sakta i takt med sprickor,
när solen blev återhållsam.
Springer omkring på marken,
när vinden kommer åter.
Vilsen, ensam.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar