Jag har vaknat mitt i natten av tystnaden

Jag var så van. Det blev något som var något i vardagen. Och sen försvann det. När jag vaknade var det tyst, när jag kom hem var det tyst, när jag gick och la mig var det tyst. Och jag undrar ibland om jag har fått dålig hörsel eller om jag kanske måste inse att det kommer fortsätta att vara tyst. Ända tills tystnaden bryts, och när blir det?

Advice

- Johnny Depp

.

Jag vill, egentligen.

Ibland är det jobbigaste med att ta ett beslut att våga stå för det.
Man vet egentligen vad man vill,
men man vet inte om man törs genomföra det inför alla andra sen
för det är det som är den svåra biten.

Help me

Every girl deserves a guy who can make her forget her heart was ever broken

jag och du

Hon var så vilsen att hon inte visste vart hon hade sig själv

Det enda hon ville, dygnet runt, var att få ringa och berätta allt som varit. Han var kanske den enda i världen som skulle kunna göra det lättare, som skulle fatta hur jobbigt det var. Fast han var ju just den som orsakat allting. Ena halvan av henne var skitförbannad på honom, andra halvan saknade att prata med honom så mycket att det knappt gick att andas.

Försöker stänga av

Försöker stänga av det ständiga flödet av stress, blickar och minnen.

Försöker stänga av mig vardag, såväl så min helg.

Tänk vilken lycka, att kunna stänga av sig själv.

Bara för en liten stund,

vila.

Hitta tillbaka.

Yes, it hurts

Vart är du när jag behöver dig som mest?

Jag tror nog att någonstans finns det jag behöver.

Någonstans kommer jag att hitta den sista pusselbiten.

Den jag tappat bort, eller aldrig tidigare funnit.

Någonstans finns

du

I think about you everyday

"It's never gets easier.

You just get better."

Och alla bara pratar

Och alla bara pratar,

och alla bara tror.

Men ingen vet vad det egentligen rör sig om.

Och alla tycker sig se,

och alla tycker sig förstå.

Men ingen kan läsa mina tankar.

Och alla tror att det ändå är lungt,

och alla säger att det löser sig.

Men själv vet jag inte vart jag är.

Magnestism

Det finns ett magnetfält jag inte trodde fanns.

Det finns personer jag inte visste att jag kunde se.

Men nu vet jag.

Nu ser jag.

Jag möter ögon som fångar mig.

Jag möter känslor som förvirrar mig.

Och nu är jag fångad.

Nu är jag förvirrad.

Så länge du är med mig

Håkan Hellström - Så länge du är med mig

det gör inte ont
när jag faller från en barstol
och det gör inte ont
om det piskar ett regn eller bränner en sol

det gör inte ont
att jag kom på andra plats
och det rör mig inte alls
om det är dag eller natt

det gör inte ont
att inte leva i slas
och det gör inte ont
att inte leva i sturedalström

det gör inte ont
efter tre dar på golvet
det som är skrivet är skrivet
och livet är livet

det gör inte ont
när hösten kallar
och det gör inte ont
när kicken skallar

det gör inte ont x3

det gör inte ont
alla mil jag vandrat
det gör inte ont
när vänner jag lämnat
det gör inte ont
att få skiten i sig
det gör inte ont
så länge du är med mig

så länge du är med mig..

Det gör inte ont

Det gör inte ont.

Jag känner inget alls.

Minnen, ögonblick, ord i natten.

Det gör inte ont.

Att se, att höra, att förstå.

Det gör inte ont.

Att du har sårat, lämnat, svikit.

Det som inte dödar, det härdar.

Jag har fått härda tillräckligt.

Det gör inte ont längre.

Försvinner överallt

Och dagarna går, och de kommer igen.

Precis som alltid.

Exakt som det var, är och kommer fortsätta att vara.

Jag tänker att ingenting händer, inget förändras.

Men när jag tittar tillbaka är allt annorlunda.

För det är inte som det en gång var.

Den där tiden då allt var så ärat som det bara kunde bli. Ljust.

Och det är inte som det en gång blev.

Den tiden då allt var nere på botten. Då flaskan alltid var tom.

Det är som det är, helt enkelt.

Det är nu och det är annorlunda mot då och vad som kommer att bli.

Och jag börjar släppa det.

Stunder går utan att jag tänker på det.

Farorna i vardagen minskar

för jag har lärt mig att hitta lindrigare sätt att förhindra det.

Dem.

Alla tankar.

Minnen går inte att se förbi.

Och substanstiv påminner.

Men det börjar försvinna,

överallt.

Faller

Distansen mellan oss var

som från det lilla blad högst upp i toppen

ner till den spruckna grå asfalten.

Men allt släppte sitt grepp och jag föll.

Och jag behöver många vindar

för att komma upp igen.

Jag vill

Jag antar att jag tappat bort mig själv lite.

Missat chanser till inspiration,

förlorat min enda motivationskälla jag egentligen haft.



Orden ska beröra och det kan dem inte utan känsla.

Och jag vet inte vad känslor är längre.

Jag skrattar och gråter precis som förr,

men jag känner inget.

Jag är lite vilsen,

det är lite trasigt.

Men tiden läker alla sår

- säger dem som aldrig upplevt en krash.

Jag får väl lyssna.

Försöka hitta tillbaka.

Låtsas något som inte är

 men som kanske underlättar för en tid.

Jag vill komma tillbaka till mig själv

- och vill man, då kan man.

Can't wait for summer