förändring

Variation är en sak,

förändring en annan.

Struktur och ordning,

alltid detsamma.

Men denna eviga förändring..

Vad sker?

Sa Du jobbigt?

Ljuset brinner inte längre än veken räcker

Va fan.

Saknaden påminner mig

Hela tiden

du.

Bara du.

Saknaden påminner mig,

om alla stunder.

Allt är värt att minnas,

du är värd allt.

En möte mellan blå ögon,

mellan kalla läppar,

hade inte gått att slå nu.

Min sol,

jag saknar dig.



vad hände ?

Jag saknar din gnista,

varför dog den ut?

Inuti

Orden flyter inte som de ska.

Hjärnan snurrar.

Jag kan inte låta bli att fundera på vad som pågår inuti mig just nu,

vilka molekyler som gör vad och varför,

vilka hormoner som skickas till destinationer långt bort för att göra något smart.

En vanlig lördag i januari, vad händer egentligen i oss då?

Och varför?

Jag har spenderat eftermiddagen med att titta på snö.

 Det är en av de få saker jag vill göra just nu. 

Mitt liv är lite trasigt, på väg att läka.

you matter

Always remember,

that no matter how useless you feel ..

.. you're someones reason to smile.

Det är du som har gjort mig blind

Alla trodde att jag skulle förlora mig med vilken runaway som helst
Jag var slut när du hittade mig i Gbg-regn
De kunde säga vad som helst till mig, de kunde dra åt helvete
men ett enda ont ord om dig har alltid fått mig upp i ringen

Och det enda jag riktigt hör nuförtiden
Är en vind som blåser genom staden
Och fast turisterna är borta går jag nästan aldrig ut
Så jag väntar tills imorgon bitti, det är den tiden jag gillar bäst
Då ska jag ta en promenad i parken

Och när du ser på mig
Är det knappt jag minns ett enda öknamn de kallade mig
Jag vet inte vem jag är, men jag vet att jag är din
och att dina ord i natten är det enda som når in
Jag vet inte vem jag är, jag vet att jag är din

Jag vet inte vem jag är, men jag vet att jag är din

Jag tänkte sjunga nåt för dig igen,
men när jag blir för full för att sjunga
kan vi promenera hem i Gbg-regn
Jag flyger högt och det känns som jag faller igenom igen
och jag vet inte vem jag är, men jag vet att jag är din

Jag vet inte vem jag är, men jag vet att jag är din,

Jag vet inte vem jag är, men jag vet att jag är din
Jag vet inte vem jag är, men jag vet att jag...

Håkan Hellström - Jag vet inte vem jag är men jag vet att jag är din

Sometimes

Se dig omkring, snälla.

Snälla, se dig omkring.

Se vad du har,

se möjligheter.

Tänk på vad du delar,

säger,

gör.

Kom ihåg vilka du har nära,

och vilka som är på avstånd.

Låt dig inte leva blind,

tom och kall..

Och i efterhand fälla tårar till

"Du vet inte vad du har, förrän du förlorat det".

Miss u

We used to talk everyday.

But now we're like strangers.

I miss u.

Bara släppa taget, för en stund

du, är så mycket

Från magen

ut till kroppens alla vrår,

kryper lyckan

när jag ser,

hör,

andas,

och lever nära

 dig.

du är så mycket.

Jag tog första bästa vägen ut

Jag har skrivit mina regler
Ingen fick ändra på dom
Jag tog första bästa vägen ut
När någon bad mig tänka om
Det kanske kommer kännas
Det rår jag inte för
Jag skulle inte ens vara hälften
utan det jag gör

Melissa Horn - Innan jag kände dig

En gåva

Till alla er,

som inte tror att det finns någon,

som vill dela sitt liv,

med just dig.

Det gör det.

Det kan vara en vän,

likväl som kärlek.

Det finns någon för alla.

there's only one thing..

Även då..

"Även som sårbar är man stark"

- melinda lambert

Vem är jag i den värld vi lever i ?

Den här morgonen vaknade jag inte av väckarklockan.
Jag vaknade inte heller av ett par solstrålar som letat sig igenom persiennerna. Jag vaknade inte av att mamma kom in och påpekade att klockan var en del. Det var inte så att jag vaknade av att regnet trummade mot den spruckna asfalten. Och jag vaknade inte av ett rivande blåsande isande.
Den här morgonen vaknade jag av en känsla.

En känsla av välbehag, en känsla av lycka, som sköljde över min nyvakna ansiktsmask.
En känsla tillfredsställande känsla, som övergick i obehag. Ett obehag som satt sig i ryggmärgen och pejlats ut i varje vrå, och varje alveol, i hela kroppen.
Obehaget försvann efter ett tag, efter att jag tänkt en stund. Försökt komma i underfund med mig själv, och återfunnit balansen på mitt livs balansplatta.


Ute virvlar miljontals vita flingor omkring i en värld av kärlek och hat. Och mitt i detta allt, sitter en ensam tjej och bara tänker. Bara är. Och funderar på, vem är jag i den värld vi lever i?


Vem vore jag utan dem som får mig att skratta tills magen krampar och värker? Vem vore jag utan dem som får mig att krypa ner under duntäcket med ett leende på läpparna? Vem vore jag utan dem som får mig att känna mig behövd i den lilla skaran vi infinner oss i? Vem vore jag utan dem som fått mitt inre att explodera, min röst att höjas? Vem vore jag utan dem som bildar onda tårar, med såväl ord som handlingar?


Nu när allt det nämna faktiskt lever och existerar, precis som vi. Så återstår bara frågan,
Vem är jag, i den värld vi lever i, nu?

Tänk..

Tänk att vissa personer,

är som skapta

för att få dig att må bra.

Tänk att vissa personer,

kan få dig

att le så käkarna värker.

Tänk att vissa personer,

bryr sig om dig

och fast dem inte är närvarande

skyddar dig från allt ont.

Tänk att vissa personer,

finns där ute hela tiden

och bara väntar på dig...

... väntar på någon

som dem kan göra lycklig.

Ibland är världen vi lever i,

underbar.

nej.

.. jag hatar

när verkligheten

träffar en

som ett slag

i magen ..

Lömsk lögn

I skuggorna

gömmer sig en lögn,

en osäkerhet.

Märker det,

märker den.

Känner den, pratar med den,

men den svarar inte.

Låt den tala,
visa,

det är bara jag.



den klagar i mörket

Och den gömmer sig

som en ondska i mörkret.

Skrapar, klagar,

river och gnager.

Äter upp mig inifrån.

En känsla.

Det kan vara svårt att förlåta andra,

men att förlåta sig själv är ibland svårare.



Det är galet vad kärleken gör

Du är sådär galet underbar.

Du gör mig sådär galet lycklig.

Och vi må kanske vara galna,

jag & du.

Men när kärlek inte är galenskap,

så är det inte kärlek.

Se tillbaka, se framåt, eller vara nu.

Blundar en stund.

Ser, känner, hör.

Man minns det man vill minnas.

Jag minns allt.

För varför skulle jag inte vilja minnas,
alla stunderna med dig..

Blundar ett tag till.

Hoppas, tror, vill.

Man drömmer bara om det som kan bli verkligt.

Jag drömmer om allt.

För varför skulle jag inte vilja drömma om framtiden,

när jag har dig..

obekant

Trodde aldrig,

att jag skulle vara rädd,

för att möta din blick.

Let's do this.. together

Och så blev allt så..

.. fint.

För när solen sänker sina strålar

och när jag får prata med dig,

så tror jag inte

att jag behöver något mer.

Det vackraste

Hon vaknade av att han kom in i rummet,

sen vågade hon inte somna igen,

för då skulle hon inte kunna se på honom,

se hur vacker han är.

Kan inte släppa det, inte än.

Kan inte släppa det där med hur vi förändras.

Ibland lär man känna en person, tror man. Personen i fråga kanske inte alls är samma person, som du trodde. Han/hon kanske visar sig vara någon helt annan, som beter sig på ett sätt du inte alls kan komma i underfund med.

"Om jag fick önska en sak, så skulle jag önska att allt blev som det en gång var."

Vi tror vi känner oss själva. Men frågan är om vi verkligen gör det..
Beskriv dig själv med tre ord.
Ehh..?
Stopp.
Jag kan inte beskriva mig själv med tre ord, och kan man inte det.. Så är frågan om du vet vem du är?
När man tänker efter på hur man själv beter sig, hur man själv handlar, så kan man ibland få sig en chock.
Ännu värre tycker jag dock det är när man känner en person så väl, att man inte säger stopp eller "vill" reagera på personens sätt att bete sig, bara för att man inte vill förändra något.
Grejen är väl den, att något redan har förändrats.

Ibland kan det vara bra med förändringar. Och jag tror att de allra flesta, jag själv med i många fall, är lite fega när det gäller att ändra på saker och ting. Eller säga till hur man vill att det ska vara.
Vi går och grämer oss över hur allt är och hur andra beter sig, men vad gör vi själva? Går och drar ner oss i skiten, och får andra att se på oss, på ett annat sätt. Förändring.
Sanningen är inte alltid lätt.

Det senaste har jag gått och tänkt på hur en person har förändrats. Det är inte som det en gång var.
Men mitt problem har varit att se om det är positivt eller negativt.
Till slut kom jag på att det handlar bara om en sak, jag gillar inte förändringen som har skett.
Det behöver inte vara negativt, men jag har grävt ner mig bland minnen.

Så jag ska ta fram mitt nya jag, gräva mig upp och gräva mig fram.
Kanske förstår personen till slut att jag är trött på att komma krypande och känna mig jobbig.
Eller så fortsätter det som det är.

För det har ju trots allt skett en förändring. Och det är inte alltid det går att ändra tillbaka.
Och jag vet inte om jag säger emot mina egna tankar, när jag säger att ibland får man leva med det. Ibland måste man acceptera att det har skett en förändring.
trots att man inte vill. Alls.

Ibland måste man försöka se ljuset i mörket.

Ibland undrar jag...

- Haha!

Vad va det roliga?

Saknar dig

Tittar på gamla bilder,

läser sms.

Bläddrar bland konversationer,

minns.

Ler.

Jag förstår

att ingen kan förstå

hur mycket

jag saknar dig ...

... för så mycket,

klarar jag själv inte av

att förstå.

Ibland är tystnaden det bästa svaret

Jag vill lära mig en ny sak

varje dag.

Idag har jag lärt mig

att tystnaden ibland kan vara

det bästa svaret.

Till slut

- Förlåt!
- För..?
- För att jag inte har brytt mig..
- Mm.. tack. Vad fick dig att inse?
- Min egen medicin var inte god.

Tänka sig.

Utan dig

Kallt,

tomt och

ensamt ...

... utan dig.

Vet du..

Vet du..

Varje gång jag ser något vackert

så ser jag dig.

Varje gång jag hör något fint

så hör jag dig.

Och varje gång jag saknar något

så saknar jag dig.

Och just nu är jag villig att gå de milen som skiljer oss

bara för att få vara nära dig.

"Jag tycker inte om det"...

... för jag orkar inte lägga energi på att "hata det", för det är det inte värt.

Det är ju helt otroligt, egentligen.
7 låtar, och sen gick det upp för mig.
Frågan är om jag är dum nu, eller om jag har varit dum..
Om jag överreagerar, eller om jag borde ha gjort  det tidigare..

Säg att jag har fel.
För jag orkar inte nu.

Chris Medina - One more time

Bättre kan det inte bli just nu..

Every time I try to look away
See your face on our reflection
Every choice I try to make, I pray
Leads me in a right direction
I don't know what it is, but I know I'm missing it
Missing out
But the memory we made remains, remains

Wouldn't you hold me like you used to
Hold it, girl, just one more time
Wouldn't you love me like you used to
Love with you is so sublied
I was there for you, you where the for me
Can we get this back again?
Wouldn't you hold me like you used to
Hold it, girl, Just one more time

Tell me how long has it been, since we show each other some efection
Tell me how long will it take, till we done with all this instriprection
I don't know why it hurts, but I know I'm missing you, and I know you missing me
We been doing this so long, common, common

Wouldn't you hold me like you used to
Hold it, girl, just one more time
Wouldn't you love me like you used to
Love with you is so sublied
I was there for you, you where the for me
Can we get this back again?
Wouldn't you hold me like you used to
Hold it, girl. Just one more time

Could it ever be (Could it ever be)
Could it ever be
Could it ever be like it was before
Only in my dream (only in my dream)
(Only in my dream)

I'll wait for you, will you wait for me?

Wouldn't you hold me like you used to
Hold it, girl, just one more time
Wouldn't you love me like you used to
Love with you is so sublied
I was there for you, you where the for me
Can we get this back again?

Wouldn't you hold me like you used to
Hold it, girl. Just one more time

Krossa alla fönster

Jag har fortfarande inte släppt det där med att det är ett helt nytt år.

Och då har en dag gått på det nya året. Det känns bra, trots att jag sov bort halva.

Det som är fruktansvärt lurigt just nu, är att det känns att något har hänt.

Jag vet precis vad.

Jag har ändrat mig.

Jag sa det på skoj,men det blev visst allvar..

För jag är inte den jag var, och inte heller den jag blev.

Jag är "ny", ny med mig själv.

Men det känns fruktansvärt bra.

Jag har krossat alla fönster.

Brutit mig ut.

Tål inte skiten.

Vuxit i mig själv.

Och tröttnat.

Vissa personer är "bara för mycket" ibland,

och till slut orkar man inte alltid spela med

bara för att man vill hålla kontakten osv.

Då bryter man upp.

Lägger ner.

Och låter andra komma krypande.

Men det är inte bara jag som har ändrat sig.

Jag vet andra som har det med, vissa mer än andra.

Det värsta är bara, att jag saknar de gamla "dem".

Men inte mitt gamla "jag".

Så undrar vad de tycker om mig...

Grejen är att det bara blev en förändring,

det var inte jag själv som ändrade.

Ibland är livet lite frustrerande.

Men man lever med det idag.

För imorgon är en ny dag..

och då kanske vi har ändrat oss igen.

Nytt år, nya möjligheter!



Nu har jag 365 dagar på mig

att göra något riktigt

riktigt

stort.

Göra något jag alltid drömt om.

Göra något jag aldrig trott om mig själv.

Hitta på en himla massa saker.

Utforska, upptäcka, handla.

Det är ett helt nytt år,

med en himlans massa

nya

möjligeter.

Nu kör vi,

2012!