Kan inte släppa det, inte än.

Kan inte släppa det där med hur vi förändras.

Ibland lär man känna en person, tror man. Personen i fråga kanske inte alls är samma person, som du trodde. Han/hon kanske visar sig vara någon helt annan, som beter sig på ett sätt du inte alls kan komma i underfund med.

"Om jag fick önska en sak, så skulle jag önska att allt blev som det en gång var."

Vi tror vi känner oss själva. Men frågan är om vi verkligen gör det..
Beskriv dig själv med tre ord.
Ehh..?
Stopp.
Jag kan inte beskriva mig själv med tre ord, och kan man inte det.. Så är frågan om du vet vem du är?
När man tänker efter på hur man själv beter sig, hur man själv handlar, så kan man ibland få sig en chock.
Ännu värre tycker jag dock det är när man känner en person så väl, att man inte säger stopp eller "vill" reagera på personens sätt att bete sig, bara för att man inte vill förändra något.
Grejen är väl den, att något redan har förändrats.

Ibland kan det vara bra med förändringar. Och jag tror att de allra flesta, jag själv med i många fall, är lite fega när det gäller att ändra på saker och ting. Eller säga till hur man vill att det ska vara.
Vi går och grämer oss över hur allt är och hur andra beter sig, men vad gör vi själva? Går och drar ner oss i skiten, och får andra att se på oss, på ett annat sätt. Förändring.
Sanningen är inte alltid lätt.

Det senaste har jag gått och tänkt på hur en person har förändrats. Det är inte som det en gång var.
Men mitt problem har varit att se om det är positivt eller negativt.
Till slut kom jag på att det handlar bara om en sak, jag gillar inte förändringen som har skett.
Det behöver inte vara negativt, men jag har grävt ner mig bland minnen.

Så jag ska ta fram mitt nya jag, gräva mig upp och gräva mig fram.
Kanske förstår personen till slut att jag är trött på att komma krypande och känna mig jobbig.
Eller så fortsätter det som det är.

För det har ju trots allt skett en förändring. Och det är inte alltid det går att ändra tillbaka.
Och jag vet inte om jag säger emot mina egna tankar, när jag säger att ibland får man leva med det. Ibland måste man acceptera att det har skett en förändring.
trots att man inte vill. Alls.

Ibland måste man försöka se ljuset i mörket.