Livet är som ett tåg.

Söndag eftermiddag.
Det närmar sig kväll och solen tackar för att han har fått lysa upp även den här dagen.
Trötta människor sitter med stora väskor och stirrar ut i tomma intet i väntan på att tåg efter tåg ska komma och hämta upp dem och föra dem tillbaka till dit dem hör hemma.

Med korta och en aningen släpiga steg går jag ut genom svängdörrarna för att leta upp rätt spår.
Det känns lite underligt att veta, att jag är en av dem som satt där inne. Trött och en aning vilsen.
Jag är en av dem, som bara är. Bara är, och bara tänker. Tänker på nuet och tänker på framtiden.

När tåget sedan börjar rulla sätter jag mig så att jag ser framåt. Det är aldrig fel att blicka bakåt, men de allra flesta har väl någon form av dröm -  i framtiden.
Det kommer nya möjligheter och nya chanser varje dag, så vad som än händer... fastna inte i gårdagen.
Livet går vidare, och vi föjer med.