torsdag 20 oktober 2011

Total utladdning.

Vet inte längre vad jag springer från
Men kraven att prestera äter upp mig inifrån
Jag måste ut ur denna dimmridå
För jag har kroppen full utav oro men inget mål
I staden blir alla skolade att skaffa status eller bli förlorare
Tror vi på allvar att livet blir godare
När man har framgång men inte längre polare
Nej från början var du full av liv vind
Nu är du lyckad men ihålig
Du siktar högt och skall dit direkt
Och alla andra blir en bieffekt

- Kapten Röd - Ett snedsteg bort


Ibland går man från 0 till 100, ibland från 100 till 0.
Jag gick från 210 till 0 på ett ögonblicks sekund och häftigt kom allting över mig.
Jag liknar mig själv med ett batteri ibland. Jag far mellan den negativa och den positiva polen.
Men ibland hamnar man mittemellan, och då kan det behövas en urladdning.

Så jag sprang.
Motvinden fick ögonen att tåras, eller var det smärtan?
Men jag skulle inte ge upp.
Vägen är målet, livet är nu.
Så när regnet föll som småspik från det grå ovan, så fortsatte jag.
Alla har någonstans en vilja, jag har hittat min.
Viljan att utnyttja all kraft, inte bara den som är lämpad för tankar,
utan även den som är till för att min kropp ska följa med genom livet.
Så jag sprang tills svetten rann som regnvattnet i alla bäckar nerför min rygg,
och tills benen värkte.
Men jag tog mig i mål, för jag gav inte upp.

Nu är jag urladdad.
Men lycklig igen.

1 kommentar:

  1. Livet är ingenting för amatörer brukar folk säga. Och det är nog sant. Livet är som en berg och dal bana. Jag önskar bara att den bara kunde gå uppåt men så fungerar inte verkligheten. Men som Alfons Åberg säger. Man måste ha tråkigt ibland för att kunna uppskatta när man har kul =) Det ligger mycket i det! Vi får försöka släppa kraven från andra och från oss själva och göra det som känns bra!!!! Först då kan vi nog njuta utav allt som finns att njuta av! Glöm aldrig att du är unik och värdefull!!! Världen behöver sådana som du=) Solstrålar som lyser upp det grå=) Massa kramar!!!!

    SvaraRadera