Vet inte vart jag ska börja.
Allt är lite upp-och-ner.
Det känns lite som om jag har "ätit upp mig själv inifrån"..
Livet är inte alltid så lätt.
Ibland är man med om saker, eller minns saker.. som tar hårt.
Som biter sig fast, håller en kvar.
Ibland är det saker man själv gör, eller utsätter sig för.
Ibland vet man kort sagt inte vart man har sig själv.
Men man vet oftast vart man har andra. Oftast.
Jag har två sådana personer, som alltid, alltid finns där. Jämt.
Och det går liksom inte riktigt att beskriva den tacksamheten jag bär på.
Snart har jag delat det mesta med min fina sol i 4 månader.
4 underbart fína månader. Tiden går fort när man har roligt.
Och snart har jag delat det mesta med min stjärna i 16 år.
16 helt otroliga år. Tiden går fort när man har roligt.
Så många stunder, minnen och upplevelse. Skratt, tårar till låtar som ger varje plats en anledning att finnas.
Jag tror ni vet vilka ni är..
All kärlek till er!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar