Jag vill, jag vill

Jag vill skriva ett sådant inlägg som blir klockrent,

som lyckas sammanfatta allt och inget,

 lyckas bringa skratt, eftertanke och lycka till läsaren.

Jag vill skriva allt.

Jag vill skriva inget.

Jag vill. Jag vill.

Jag vill att allt ska vara som vanligt.

Jag vill kunna känna att det är okej att vara glad.

Jag vill kunna känna att det är okej att umgås, le, skratta och känna lycka.

Jag vill inte sluta att sakna.

Eller.. jo.

Men jag vill inte glömma.

Jag kommer aldrig att glömma.

Jag vill gå vidare, men ändå stanna kvar.

Just nu har jag hamnat i en relativt komplex tankesituation.

Men det är okej, jag känner mig bättre idag.

Men jag vill lite mer,

jag vill kunna leva utan att ständigt känna att jag inte ska ta i för mycket.

Jag vill leva det liv som mitt undermedvetna skapat för mig.