I en veckas tid har den här bloggen legat nere lite.
Dammat lite under sängen,
eller som en bok i en hylla på biblioteket.
Ibland tar livshändelser mer plats än bara mina ord.
Ibland är allt lite för rörigt, chockerande, ilsket, glatt
- för att det ska gå att beskriva.
Men jag lever.
Jag är fruktansvärt arg men oförklarligt lycklig.
Jag är lite allting, men mest bara jag.
Vad jag vet.
Ni vet, livet är ej ett förutsägbart ting.
Vi ändrar på våra regler varje dag.
Bryter mot dem, skapar nya.
Är lite sådär "mänskliga".
Precis som det ska vara.
Fast ibland kanske det hade varit behövligt med en karta
ritad av våran framtid.
Så vi vet.
Slipper undra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar