En dag som alla andra var till ända. En vind som alla andra gick förbi. Snön föll, som så många gånger förr. Det blev natt för att en stund senare åter bli dag. Som om inget annat än nuet någonsin varit. Allt var som det alltid varit, rutinen gungade tryggt, omfamnade dig lite för mycket, lite för hårt. Solen sken som alltid.
Ögonblicken blev minuter, blev timmar, blev dagar.
Och allt som alltid varit slutade vara. Men dagarna fortsatte gå, vindarna fortsatte passera, snön fortsatte falla. Men nuet var ett annat. En enda stund slutade vara sammanhängande.
Vad är det som utgör livet? En dag som slutat vara behöver inte vara ett avslut.
Man vet så väl vad man ogillar.
Ögonblicken blev minuter, blev timmar, blev dagar.
Och allt som alltid varit slutade vara. Men dagarna fortsatte gå, vindarna fortsatte passera, snön fortsatte falla. Men nuet var ett annat. En enda stund slutade vara sammanhängande.
Vad är det som utgör livet? En dag som slutat vara behöver inte vara ett avslut.
Man vet så väl vad man ogillar.
Räckte det att uppskatta den korta stunden som var? När man så spontant uppskattar det lilla mötet, de små kommentarerna och skratten som en relation två människor emellan kan utgöras av, räckte det? Var det tillräckligt för att göra en saknad befogad? Var det tillräckligt för att jag ska känna mig ensam vid tanken på att jag inte får uppleva dina kommentarer varje dag?
En del människor borde inte få försvinna från en på det viset.
Det känns fortfarande tomt. Av små anledningar, för att jag var så van att så ofta le vid hans närvaro, glädjas åt de vanliga kommentarerna, känna mig trygg, känna hans entusiasm. För att han fick mig att utvecklas, våga mer. Han hade så mycket att komma med, han var så mycket. Egentligen var han bara en av så många, en i mängden, en vanlig människa.
En del människor borde inte få försvinna från en på det viset.
Det känns fortfarande tomt. Av små anledningar, för att jag var så van att så ofta le vid hans närvaro, glädjas åt de vanliga kommentarerna, känna mig trygg, känna hans entusiasm. För att han fick mig att utvecklas, våga mer. Han hade så mycket att komma med, han var så mycket. Egentligen var han bara en av så många, en i mängden, en vanlig människa.
Men för mig var han... hela världen.
Och därför kommer han alltid att vara väldigt mycket. Alltid.
Alltid.
Hoppas att det räcker.
Och du underbara änglatös kommer alltid,alltid att finnas i vårt liv och våra hjärtan. Jag kan inte sluta le när jag tänker på dig! Du är en av de mest fantastiska människor jag fått förmånen att få lära känna i mitt liv! Och du kommer alltid att betyda massor!!!! Få människor som kommer in i ens liv berör/berikar så som du gör=) som jag har sagt förut så är du en "jordeängel" utan vingar! Du är helt enkelt BÄST!!!!! Massa kramar
SvaraRaderaUnderbara du!! Saknar er alla..., hoppas vi kan ses snart :) Ni är så himla goa! Du/Ni är mer än bäst!! När jag saknar er som mest tänker jag på allt roligt vi har gjort, så ler jag och hoppas att vi kan ses och prata om allt som har hänt i vardagen den senaste tiden :) Kramar!!
Radera