Skriver ord för ord. Meningar i rader, sidor fylls. Nya block blir minnen. Minnen ger återblickar, skapar känslor. Känslor bildar fler ord. Ord för ord.
Har ingen aning om vad det ska tjäna till. Men det är det enda sättet att skrika ut allt jag vill säga, när rösten inte bär.
Orden förblir opublicerade, stänger dem inne. För få människor finns kvar att förstå. Men nog har jag alltid dem som lyser upp mina dagar. Tänker varje morgon att jag ska leva dagarna som om varenda vore den sista. Men när jag stänger dörren bakom mig och står för världen är orden bortblåsta - och man går med samma känsla varje dag.
Kvällarna försvinner. Låter orden flyta på. Men ingen annan är jag själv ser vad som skrivs.
Det handlar om lycka, och det handlar om sorg. Det handlar om allt och lite till.
Sådant som jag själv inte ens förstår mig på men som låter sig komma fram ändå.
Ord. Bara ord.
Men mycket bakom dem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar