Mellanålder

Nu har jag gjort det.
Det som ska vara så omtalat och omtyckt av alla gjordes relativt spontant idag. Sådana härliga vinterpromenader som alla pratar om. Tanken var inte att ta en långpromenad, men så blev det. 

Iklädd mina joggingskor fick jag känslan av att vara oövervinnerlig. Tappra steg tog mig fram på visserligen väl igenkända stigar, men den riktiga slutdestinationen var okänd. Dock slutade det med att jag gick raka vägen hem. Efter att ha filosoferat omkring ett tag, tog jag beslutet att igenting annat var nödvändigt just idag.


Som saknat från min egentliga bardom, fick jag idag också möjligheten att hoppa mellan snöhögar och "i onödan" halka omkring på isfläckar som lockat. Jag kan ha varit pedant av mig redan som liten. En gnutta i alla fall, då när så fort jag fick snö innanför kläderna sa "kaajt" och backade. Men idag kom njutningen.

Det kanske förövrigt kan ses som ett steg i fel riktning, nu när jag börjar komma upp en aning i åldrarna i alla fall. Men jag måste påpeka att jag dock inte ser mig själv lika benägen i att leka som jag gjorde som 3-åring. Men oj vad bra det kändes, de få sekundrarna det varade.


Komiskt nog, har denna lördag bestått av både en långpromenad och en mysig hemmakväll.


Denna jobbiga mellanålder.