Jag tänker ofta på att sluta vara så himla duktig. Jag vinner inte så mycket på att vara en duktig flicka, och det är framför allt tidskrävande och ganska tråkigt.
Tidskrävande ja... Tänk att för mindre än ett år sedan så var jag den där duktiga flickan, jämt, utan att ens tänka på det.
Jag har haft en bra period, utan lika mycket duktighet, och då har livet varit magiskt bra.
Men ibland faller jag tillbaka i gamla mönster. Ställer mig i vägskäl och tvekar, tittar mig vilset omkring och vågar inte ta beslut.
Lär mig schemat utantill, för anteckningar jämt och ständigt och ställer var sak på sin plats.
Då gäller det att hitta fokus igen. För mig är det nu mera lite viktigare att leva livet än, att vara duktig. Jag vill känna den där lätt pirriga känslan i maggropen, skratta högt när ingen hör.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar