Det där leendet, som får allt att stanna.

När jag är färdig med min utläggning stirrar han bara på mig

med sin jag-fattar-ingenting-min,

och säger: Jag slår vad om att du inte kan vad allt det där

betyder...

Jo, faktiskt, säger jag.

Och så fortsätter jag att prata om ämnet

i samma glada tempo,

tills han sätter pekfingret mot min läppar.

Du, säger han och ler så jag får hjärtsnörp,

Jag skojade.

Lyckorus

Och plötsligt känns det

som om jag har skjutit den avgörande bollen

i mål.

Och mitt hjärta axar upp till överljudsfart så snabbt

att jag nästan vacklar omkull.

Och den jublande hopen

lyfter mig på sina axlar

och bär iväg med mig.

Under ytan

Sen tittar han djupt in i mina ögon

och lägger huvudet på sned.

Som om jag vore ett meddelande,

en hemlig kod.

Som han gör sitt yttersta,

för att knäcka.

Hur man slår en strike

Tar sikte,

tänker på en person,

förställer mig att käglorna

är tänder eller smalben,

för armen bakåt

i syfte att åstadkomma största möjliga skada

och låter sedan klotet flyga -

öga för öga

Hajar du?

Klotet är en knytnäve.

Bowlar

med ett bestämt mål:

Att slå ner

den där jäveln

och tillfoga

smärta.



Mitt hjärta skjuter upp i halsen som ett skott

Sedan far det som en boomerang

raka vägen tillbaka

ner i fötterna.

Jag visste inte att man kunde vilja

hoppa av glädje

och hoppa från en bro

i exakt

samma

ögonblick.

härliga ögonblick..

Det där skrattet,

och vetskapen om att det är jag som lockat fram det,

får mig att känna mig på något vis allsmäktig,

oförstörbar,

till och med odödlig.

Och så var det där med döden, att det är en del av livet.

Så kom den dagen

då du tog sista andetagen.

En sorg djup för oss alla

när dina händer blev så kalla.

En dyster framtid nu här står

om inte en liten glimt av lycka vi snart får.

Du har det bra där du är

med vetskap om att vi alltid håller dig kär.

Vila i frid.



för att du är du.

solregn

Tittar på klockan på TV-boxen, tittar ut genom fönstret och förundras över den värld vi lever i.
Minns värmen, ljuset och glädjen som spred sig som en löpeld i kroppen varje dag, dygnet runt..
Men nu.

Sådär fegt mörkt. Som att dagen skämms över sitt utseende.
Kan inte längre stoltsera med gröna blad och färgglada blommor.
Måste dölja sig i mörket.

Och björken på andra sidan gatan som bugar sig för vinden, kommer snart dra ramsor över att vindar ens finns.
Gatlampan i hörnet kommer snart inte orka med allt klagomål från björkens grenar, slockna och aldrig tändas åter.

Det river i gräsmattan och fönsterna översköljs med regnvattnet som far som små "höga" kolibris i luften..
Det bästa sättet att i alla fall försöka undvika det är att stanna inne. Gå i ide tills dess att  fåglarna kvittrar av värmeslag.

För inne spelas musik på lagom skön volym.
Ljustakarna bränner årets första ljus i alla fönster och nysvabbade golv sprider en svag doft citron som blandas med lukten av saffran, pepparkakor och rykande het glögg från Blossa...
Under en filt med en bra bok och choklad med smak av päronkonjak.
Doftljusen sprider ytterligare ett behag och lyser upp minsta lilla kvarglömd vrå.
Gemenskap runt köksbordet med spel och klingande skratt i natten...

Försök se det ljusa i mörkret och försök låta orden:
"Kanske är det lite bra med mörker ibland.."
smaka bra i munnen.

- Allt är värt ett försök

För att vi slår allt - vi tillsammans.

so beautiful

But nothing's greater

than the rush

that comes with your embrace

Du gör varje dag speciell

Var så långt ner att jag inte trodde att jag skulle komme upp igen...

Men viljan att träffa dig - och ögonblicket när jag fick se dig igen...

Du är underbar, får mig att känna mig levande...

Och nu är jag tillbaka igen.

ta tag i situationen

Ny dag.

Ny möjligheter.

Lev.

tänka sig bort, ut och tillbaka igen.

Fick en avslappnings-CD idag av MP.

Trixade igång min gamla freestyle och la mig i sängen.

ca. 20 min. senare var jag glad, lugn

och kände mig helt harmonisk.

Hade bara genom att lyssna tänkt mig bort,

ut ur all stress och alla måsten

och sen tillbaka igen...

För att fortsätta dagen.

Tänk vad små ting kan göra stora under.

Du gör varje dag speciell

towards the depths.

" Ett leende betyder inte alltid att du är glad,
utan att du är stark nog att le även när det gör ont. "

När allt känns fel.

Pendlar mellan plus- och minuspolen.

Känner mig nere, värdelös, ledsen.

Känner mig ambitiös, duktig, glad.

Skola, kärlek, kompisar och fritid.

Det ska gå ihop, vara ett - liv.

Men det är svårare än det låter.

Kompisar träffar jag i skolan...

och kärleken träffar jag på min fritid (helger, lov)...

Då är det väl bra!?

Men jag vet inte.

Jag vet ingenting.

Allt känns tomt, ihåligt.

Som ett skal.

Bär en mask.

Utanpå tycks man full av liv

men inuti finns endast tomhet.

Kaos.

Åhh!

Vill gå ut och gå med kameran.

Nej, jag orkar inte.

Vill baka negerbollar och smaska i mig framför TVn.

Nej, orkar inte baka och sen när började jag titta på TV?

Vill spela innebandy.

Nej, har inte tid.

Vill plugga så jag inte hamnar efter.

Nej, det löser sig alltid så bra ändå.

Vet ingenting!

Och nu snackar vi inte humörsvängningar...

nu snackar vi virrvarr.

Jag vet två saker väldigt säkert i alla fall...

Att jag älskar R mer än allt annat, saknar dig!

Och att A är mitt undermedvetna jag
och den finaste vännen man kan ha.

Ni två är underbara!

sunset

bryta upp.

Jag ska göra någonting
Jag ska slå er med häpnad
Gå över en gräns
Jag ska bryta mig ut

Perfect for me

Den värmen och glädjen

som jag så ofta saknat,

ger du mig.

Tryggheten alla behöver,

jag har dig.

Och kärleken,

finns inget vackrare.

Du är allt och mycket mer.

Döden - en del av livet.

Jag har tänkt på det där med att leva. Att leva för något.
Sen det där med att dö. Ibland kan det inte hjälpas, men ibland tar folk sina egna liv.
Betyder det att man inte lever för något? frågade jag en gång när jag var liten.
Men jag kan inte minnas något svar.
Alla har vi våra själ, till varför vi är här.
Varför vi gör vissa saker, varför vi säger si.. eller så.

Häromdagen hade vi läsdag. Några i klassen valde att läsa upp sina noveller. En av killarnas noveller var väldigt fin, den hade ett budskap, samtidigt som man var mitt uppe i en händelse, ett ögonblick. Och det är sådana tankar, texter.. som fångar mig.
I novellen nämns "Döden är en del av livet".
Jahaja... vad menas med det?
Betyder det att 'att dö' är något som hör till liksom..? Det låter ju inte speciellt trevligt.
Men det kan faktiskt vara så.
All good things (come to an end) , sjunger Nelly Furtado.
Men tänk om man inte vill att det ska ta slut? Att man vill fortsätta...
vad händer då?

Det finns så många tankar kring det här. Inte bara från mig dock, från många. De flesta.
Jag brukar tänka att livet är som en bok. Vi är böcker i en bokhylla på bibblan.
Vi står där, lite dammiga.. småpratar med varandra och ser folk komma och gå. Ser samma saker varje dag, hör samma saker och tänker samma saker.
När någon ska ha hjälp eller vi ha lite underhållning, ja du duger vi minsann! Då är vi inte bara en i mängden längre.
Man kan också tänka att vi är fulla med tankar, ord, meningar och känslor - precis som böcker.
Och ibland behöver vi lite hjälp, för att 'öppna oss'..

Jag är en bok. Jag har en början, en story och ett slut.
Fast.. sen då?
En bok dör ju inte..
Men vad händer med oss efter döden?
Ingenting? Någonting?
Ingen aning.
Det vet vi den dagen, då döden blir en del av livet.

Du har mig.

"Jag vill vara en tår
födas vid ditt öga
färdas längs din kind
dö vid dina läppar"

Der noget du skal vide før solen går ned

Minns tillbaka till sommaren 09.

En liten resa till 'nära och kära'..

som jag aldrig tidigare mött.

Så många känslor, minnen..

saknar er!

Och med tankar på er...

och med tankar på min sol...

Så blir det en liten text tillägnad min sol,

på erat språk.

Jeg kan ikke gå i seng,
jeg kan ikke finde ro,
jeg kan ikke lade det hænge...

Der noget du skal vide før solen går ned,
for hvad nu hvis i morgen, aldrig kom,
og jeg ikke fik det sagt, før natten faldt på...

Jeg elsker dig!

"Det brinner i mig, brinner i bröstet"

 

Flämtar till. Faller sakta mot marken, en dov duns mot gräset.

Det flimrar till, sen blir det svart.

Det sticker till i hjärtat "Aj, sluta!", tänker jag. Men det slutar inte.

Röster, likt ett isande läte runt mig.

Känner hur jag lyfter, svävar, flyger... Sen en dov duns mot marken igen.

Det brinner i mig, brinner i bröstet.

Sen röster igen, många röster.

Upprörda, stressade.

"Sluta skrika, jag är ju här!", försöker jag. Med det kommer inget ljud.

Får ingen luft. Det tar stopp. Jag krampar, kämpar.

Är jag ens kvar?

Andas in från en "puff", kan inte andas ut igen.

"Kom igen, snälla...", tänker jag.

Känner inte längre mina fötter, benen har domnat bort.

Orken tar helt slut. Det skriker i mig "Vill inte mer!"

Kan inte andas, krampar igen.

Fler röster. Det piper i öronen. "Lägg av då, hjälp mig istället!"

Men inte heller nu kommer det något ljud.

Bara en plötslig utandning, sen tar det stopp igen.

Känner hur något kallt rinner ner i min hals. Det kalla sprider sig långsamt neråt.

Hostar irriterat. "Nej, varför gjorde jag det!?"

Någon drar upp mig sittande, får en rejäl klapp i ryggen.

Faller bakåt igen. En dov duns mot marken.

Puffar igen, och igen.

Det vill inte hjälpa.

Det finns inget hopp kvar, det har brunnit upp inuti mig.

Lever kvar på viljan.

Viljan att kunna se en blå himmel igen.

Puffar igen, krampar. Tårarna rinner.

Men sakta börjar rösterna avta. Det bli ljusare. En grå nyans sprider sig runt mig.

"Lite till", tänker jag.

Sen blir det helt tyst, stilla.

Allt blir ljust, vackert.

Känner hur lugnet långsamt sprider sig.

En ljummen vind sveper förbi.

Likt en våg, en känsla av rörelse. Liv.

Ligger stilla, andas långsamt.

Försäkrar mig om att det faktiskt går.

Kan inte röra mig, allt är så tungt, så tungt.

"Johanna, det är över nu". viskar en öm röst intill mig.

Ska jag våga öppna ögonen?

Jo, du är modig Johanna.

Öppnar långsamt upp.

Ser en blå himmel högt där uppe, solen ler mot mig.

Slumrar till igen.

Men jag vet nu, jag behöver inte vara rädd längre.

Jag har smakat på döden,

men den smakade inte illa.

a drop in the ocean

Finns inga ord

som är värda

att få förklara

min kärlek

till dig.

Varje gång

du ser in i

mina ögon,

förlorar jag

all styrka.

Du får mig

att känna

att jag lever.

Min hand

i din.

Liten och trygg.

Säker,

kärlek.

Ingen kan vinna 

över dig,

du är oslagbar.

Utan och innan,

bortom all skog..

Väntar,

längar,

saknaden fyller mig.

Får mig att fortsätta,

allt är värt mödan

bara jag får se,

träffa,

vara,

nära dig.

Har aldrig känt mig

så lycklig..

Som första gången

jag hörde ditt skratt.

som första gången

du sa att jag var fin.

Bubblar,

lycka,

glädje.

För stunden ensam,

Lyssnar på

vår sång.

Men vet

att du finns där,

och

här..

För i mitt hjärta

finns ett rum

tillägnat

dig.

 

Föralltid din

om du så vill.

Älskar dig!

Ny novell på ingång..

Han tror att jag sover, men jag hör de tre små orden som viskas mot min nacke. Jag känner hans varma andedräkt som följer med orden. Orden som letar sin in och börjar snurra runt som i en långsam dans. Ibland emfas på andra ordet, ibland på tredje. Jag ligger helt stilla, fortsätter att andas lugnt samtidigt som hjärtat bultar mot bröstkorgen och hjärnan försiktigt analyserar känsloläget. Glädje. Lugn.

Känner jag verkligen inget annat? Ingen panik? Inga kvävningskänslor?

Förundran.

Hur kan han tycka så mycket om mig?

Jag hör hans lätta snarkningar. Öppnar ögonen och tittar ut i mörkret. Ler. Låter orden ramla genom mina tankar än en gång.
Jag älskar dig.

Galet.

Avstickare - mitt skrivande

Tanken var inte att den här bloggen bara skulle innehålla kärlekspoesi och personliga reflektioner. Tanken var att den skulle innehålla alla sorters texter som förmår sig att leva i mitt huvud - min tankar. Nog har jag klämt in små ögonblick, delar av noveller och låttexter. Men mestadels handlar det om kärlek, min kärlek till min pojkvän. Men även till vänner.
Och vid väl eftertanke är det mer är logiskt i vår lilla värld.

Jag får ofta frågor som, "Hur kan du skriva så bra!?", "Hur tänker du när du skriver?", "Hur lägger du upp dina texter?" eller "Vart får du inspiration ifrån?".
Så jag tänkte själa en stund av den här speciella dagens kvällstimmar och berätta för er, om mitt skrivande.

Jag har skrivit mycket. Ända sedan jag var liten.
När jag började skriva handlade det nästan bara om kärlek eller vänskap och det var tvunget att rimma. Antagligen för att en lärare sagt att dikter ska rimma eller för att man tyckte det lät professionellt kanske. Men för var år har jag utvecklats. Likaså du, och vår omvärld.
Men en sak har inte förändras, jag skriver alltid om sådant som jag tänker på. Eller sådant som påverkar mig känslomässigt.
Nu är det mycket saknad, kärlek osv. Varför? Jo, jag saknar min kärlek.
Och anledningen till att jag skrev om kärlek när jag var liten.. kanske var jag lite småkär i någon?
Ett tag skrev jag mestadels om liv och tid. Kanske för att jag hade en tuff period då.

Att "jag skriver bra" går inte att förklara... för jag tänker aldrig på sånt. Jag skriver det som faller mig in och bryr mig inte så mycket om om andra tycker att det är bra eller dåligt. Men självklart åker mungiporna upp om man får en postitiv kommentar! Det är ju bara roligt! Så tack till er som kommenterar och berömmer m.m. , det värmer ska ni veta!

På frågorna "Hur tänker du när du skriver?" och "Hur lägger du upp dina texter?" skulle jag kunna säga såhär...
Jag tänker inte när jag skriver.
Nu vet jag att vissa av er tänker; "Åh, fan vad hon skryter... tror hon att hon är något jävla underbarn som är född poet eller? Visst att hon skriver bra/dåligt men tro fan att hon tänker när hon skriver, lägg ner bara."

Men det är så, jag tänker inte.
Genom att bara titta ut genom mitt fönster, som är ut mot gatan, kan jag få en känsla.
Just nu t.ex. , det är mörkt ute, svart. Det är kallt, och gathörnet lyses upp av ett orange sken från en gatlampa. Bara så.
Den "bilden" jag ser, ger min alltså en känsla.
Den bilden jag ser nu ger mig känslor som deppighet, för att det är mörkt och kallt. Men kanske även en "mysig känsla" som säger att det är dags att hoppa i mjukisbyxorna och tända ljus.
Samtidigt kan mörket få mig att längta, så det gör ont. Nu är det efter min pojkvän, som alltid lyser upp tillvaron.

Sen bara skriver jag. Precis som ovan, så börjar jag med det jag ser och på ett finmalet sätt sedan, beskriva en känsla. Som kanske leder till en tanke. Tankarna blir ord, meningar...
Sen hur jag lägger upp det.. alltså det som är bra med "poesi" och liknande är att du kan helt själv bestämma hur många punkter, kommatecken, ord på varje rad osv. som du vill ha. Bara du tycker att det låter bra och att texten framförs på rätt sätt.

Jag ska ge er ett exempel på hur en sådan text kan se ut, som jag skrivit "bara sådär"

Mörka skuggor

nattens vingar

månens sken

faller över mig

när jag vandrar ensam

med endast tankar

som bränsle

- tänker på dig.

Skrattar

åt livet i korridoren

högt, klingande

omringad

av vänner

de finns nära

dagligen

men du

finns närmre

- tänker på dig.

Sluter ögonen

kryper ihop

likt en boll

under

ett varmt täcke

saknar

jag dig

- tänker på dig.

Den första

på morgonen

den sista

på kvällen

den enda

dagligen

som finns i

mina tankar

- tänker på dig.

Här har jag först återspeglat till en kvällspromenad. Sedan till skolan, då den står mycket i centrum nu. Fortsätter med att ge en koppling till att sova, vila.. kanske var jag väldigt trött när jag skrev.

Och sedan, huvudämnet, kärlek. Vill visa att man tänker på någon, älskar någon.

Våga ta för er, och bara skriv. Låt orden flöda, glöm moral och svenskalärarens regler... skriv det som faller dig in.

Det finns inget rätt. Inte heller några fel.

Sen till sist, inspiration. Det är samma där. Känslor, livet nu, "bilder" osv.

Allt jag ser kopplar jag till låtar, händelser och sedan tar texterna fart.

Hoppas ni fick svar på era frågor!

Nu tänker jag fortsätta låta den här bloggen flyta på,

för nu har jag mycket att inspireras ifrån! Mitt liv är kaos nu.

Kaos..

förvirrade mirakel
förundrande dagar..

oj, där tog den texten fart!

Kram :)

Sen och Då eller Nu

Att vara i nuet kan kännas svårt.

Det förflutna eller framtiden känns lätt.

Ofta sitter man och längtar efter något.

Det förflutna eller framtida.

Man kastar bort sin tid.

Livet passerar utan att man märker det.

Det känns ju onödigt.

Vad ska du bli? Vad har du varit?

felställda frågor som aldrig kan besvaras med uppriktighet

utan med drömmar.

Drömmar om en framtid

eller drömmar om det förflutna.

Lita inte på minnet.

Eller på siare.

Det spelar oss

alltjämt ett spratt.

Säg istället Jag Är.

Vad är du? Jag Är.

Här.

Du kanske tror att det är enklare

men där tar du fel.

Maskerna är många,  livet är kort.

Blunda en sekund och du ska finna att du Är. Här.

Stopp.

Men glöm inte,

att det är aldrig fel

att ta hjälp av drömmar

eller minnen...

För att klara av,

nuet.

Perspektiv

Att byta perspektiv.

Att se saker från ett annat håll.

Att säga ja.

Att ge sig iväg.

Att byta landet mot havet.

Bara för en stund.

Att se någon man håller av lyckas med sitt uppdrag.

Vila i leendet.

Att sitta på ett rockcafé med en kaffe och skriva i en ny skrivbok.

Att äta glass på stranden i blåst och regn kan också vara bra.

someone like you

Visste inte att du fanns.

Trodde inte jag kunde

hitta någon som du.

Kunde inte föreställa mig

att det gick att älska någon

så mycket.

- Men det vet jag nu.

need a break.

Just you. And the rest.

Centrum

Jag var alltid stark nog att försvara mig i de fysiska attackerna.

Men de verbala var värre.

Tusentals ord.

Tränger, förvränger, förvirrar.

Att uttrycka mig i skrift är något som jag alltid har haft lätt för.

Tvärtom när det gäller den muntliga delen..

det har varit lite svårare.

I stela, tuffa och pressade stunder

situationer, ögonblick...

Jag blir stum.

Tyst.

Det finns inga ord som passar att säga,

bara att skriva.

Då får man tid att formulera sig och allt låter så mycket bättre.

Men jag har fått lära den hårda vägen.

Antingen är man bra på allt,

eller inget.

Fast... vänta nu.

Alla är ju bra på något

och ingen kan vara bra på allt, ska det ju vara..?

Men inte enligt alla.

Man blir skolad till att antingen skaffa status,

eller bli förlorare.

Enligt mig, så...

Gäller det att hitta ett mellanting.

En bekräftad själ

"Du kan ibland verka något nedstämd och negativ. Det kan bero på dagsformen men det kan också vara att du är inne i en sån period just nu. Samtidigt är du väldigt ambitiös och målinriktad och vet vad du vill!
Du har både starka och svaga personlighetsdrag och kan vanligtvis kompensera för dina brister. Du har en del outnyttjad kapacitet som du kan utveckla.
Vissa av dina önskningar tenderar att vara relativt orealistiska och det har hänt att andra sett dig som en drömmare...
Du är också en person som tycker om när det händer saker och gillar en viss omväxling i livet. Du är ofta ganska disciplinerad och självkontrollerad men kan ofta känna dig lite orolig inombords.
Du ser dig själv som huvudpersonen i ditt eget liv men kanske pressar du dig lite väl hårt ibland? Du kan vara utåtriktad och social men ibland också vara blyg och återhållsam och vill gärna vara omtyckt av andra. Ibland kan du känna att du inte räcker till för alla och funderar på de val du gjort i livet."

- Tänker på dig.



Mörka skuggor

nattens vingar

månens sken

faller över mig

när jag vandrar ensam

med endast tankar

som bränsle

- tänker på dig.

Skrattar

åt livet i korridoren

högt, klingande

omringad

av vänner

de finns nära

dagligen

men du

finns närmre

- tänker på dig.

Sluter ögonen

kryper ihop

likt en boll

under

ett varmt täcke

saknar

jag dig

- tänker på dig.

Den första

på morgonen

den sista

på kvällen

den enda

dagligen

som finns i

mina tankar

- tänker på dig.

talking to you makes my day.

Vilken grej.

Kände stressen, sorgen,

vill inte.

Tillbaka igen..

Men så tar du

och gör hela min dag.

Med bara några få ord

snurrar du min värld.

Runt, runt

till det bättre.

Du är underbar.

Bäst.

Jag älskar dig.

Finns ingen som du..!

Och så är vi tillbaka.

Tillbaka där allt började,

känns det som.

Förälskade blickor som möts

där i mörkret

någonstans

i ingenstans.

Man lär sig leva.

Leva med den lilla tid,

den som betyder som mycket.

Denna underbara tid...

jag får med dig.

Saknar dig varje minut,

som du inte är här.

Det är inte detsamma utan dig.

Du gör mig hel,

du får mig att känna lycka,

liv,

hopp.

Dagarna kommer,

de går igen.

Spelar ingen roll,

vart du är,

vad du gör...

För du finns i mitt hjärta,

har dig alltid nära.

Det absolut finaste som hänt mig,

det vackraste jag vet.

Det mest underbara i världen.

Den jag älskar mest,

personen jag tänker på ständigt...

- det är du.

Nu sticker eliten, kvar blir skiten.

- Jag har tänkt mycket på det du berättade sist och jag har bara en sak att säga.
- Vad?
- Spring. Spring för fan.



Så jag lämnar det gamla bakom mig.

Siktar mot nya mål.

Nya tider, nya möjligheter.

Vill du följa med på min resa?

Det blir en resa genom livet.

Och jag är glad att jag får dela den med dig.

dagens.

Låten spelas om och om igen.
Har snart spelat sönder den och det lär bli ett av de större misstagen det här året.
Dock har texten ingen koppling till något. Den bara är. Precis som jag.

 

Never been a girl who used to cry
Didn`t show emotions, don`t know why
Didn`t wanna feel the pain inside, I guess

But as the years keep going by,
you came along and changed my mind
I should leave the past behind me,
I should let you find me,
supposed to stay beside me
You were supposed to guide me,
through the ups and downs,
you were always gonna be around until the end

I still think we could
`cause you and me, we`re good
And I`ll tell you why this hurts, 'cause I`m sober

But I just wanna be drunk
so I can forget about you
and all the stupid things that love has pulled me through
Even when I've had too much,
I still feel your touch
Maybe this just means that I`m not drunk enough

So I`m gonna get myself another drink
whenever I start to think about you
`cause I do what I really don`t want to
but sometimes my dreams just come through

And when I get there,
to a place where I see you in a kitchen
I stop wishing but that thing and I don`t need you,
I don`t really wanna see you
and I don`t want you to see me,
you would think that I was crazy,
you might think that I wanna be close to you
but I`d rather wanna drink some Whisky
and maybe have a little sip `o wine
`cause right now it`s the only thing that makes me forget you are mine
but right now I am sober

But I just wanna be drunk
so I can forget about you
and all the stupid things that love has pulled me through
Even when I've had too much,
I still feel your touch
Maybe this just means that I`m not drunk enough

I still think we could
(I`m not drunk enough)
`cause you and me, we`re good
`cause I`m sober

But I just wanna be drunk
so I can forget about you
and all the stupid things that love has pulled me through
Even when I've had too much,
I still feel your touch
Maybe this just means that I`m not drunk enough

(I still think we could)
But I just wanna be drunk
so I can forget about you
and all the stupid things that love has pulled me through
(`cause you and me we`re good)
Even when I've had too much,
I still feel your touch
Maybe this just means that I`m not drunk enough

I tid och rum

De dyrbaraste tiden

är inte den tiden som går till spillo,

som folk säger.

Den dyrbaste tiden för mig,

är den jag har tillsammans med dig.

Du är värd allt.

Jag vet vilken dy hon varit i, men jag vet också vart hon är nu



Läser dikter från förr.

Det var annorlunda då.

Tankar blir ord, bildar meningar

och nu, känslor.

Det är svårt att förstå

att man kan beröra sig själv.

Minns dagarna.

Minns nätterna.

Alltid likadant,

tomt, kallt.

Visste aldrig varför

kunde bara inte leva med det.

Trött på livet.

Vad var meningen liksom?

Ni fanns där och hjälpe till.

Vad vore världen utan vänskap.

Men jag,

jag såg aldrig möjligheter,

aldrig ljus.

Satt själv i mörkret

och bara tänkte.
Skrev ner allt.
Varenda känsla finns arkiverad
och där bör dem stanna.

Så läser jag nu..

Det var två år sedan idag

Jag låg här som nu,

kände som nu,

tänkte som nu.

Och jag undrar,

är jag tillbaka?

Nej,

för meningen med livet

- det är du.

Beautiful day

Regndiset ligger som ett lock över kala trädtoppar

och lyktstolpen i gathörnet har plötsligt blivit en i mängden.

Behöver inte längre känna sig utanför med sin färgfattiga historia.

En varm kopp O'boy, en ny mysig tröja.

Går runt och sjunger U2s "Beautiful day"

 i handstickade raggsockor

med ett leende på läpparna.

Den här dagen blir en bra dag.

Älskling...

Om det tändes en stjärna

för varje gång jag tänkte på dig...

Så skulle natten  sedan länge

varit ljusare än dagen.