När allt känns fel.

Pendlar mellan plus- och minuspolen.

Känner mig nere, värdelös, ledsen.

Känner mig ambitiös, duktig, glad.

Skola, kärlek, kompisar och fritid.

Det ska gå ihop, vara ett - liv.

Men det är svårare än det låter.

Kompisar träffar jag i skolan...

och kärleken träffar jag på min fritid (helger, lov)...

Då är det väl bra!?

Men jag vet inte.

Jag vet ingenting.

Allt känns tomt, ihåligt.

Som ett skal.

Bär en mask.

Utanpå tycks man full av liv

men inuti finns endast tomhet.

Kaos.

Åhh!

Vill gå ut och gå med kameran.

Nej, jag orkar inte.

Vill baka negerbollar och smaska i mig framför TVn.

Nej, orkar inte baka och sen när började jag titta på TV?

Vill spela innebandy.

Nej, har inte tid.

Vill plugga så jag inte hamnar efter.

Nej, det löser sig alltid så bra ändå.

Vet ingenting!

Och nu snackar vi inte humörsvängningar...

nu snackar vi virrvarr.

Jag vet två saker väldigt säkert i alla fall...

Att jag älskar R mer än allt annat, saknar dig!

Och att A är mitt undermedvetna jag
och den finaste vännen man kan ha.

Ni två är underbara!