Jag har tänkt på det där med att leva. Att leva för något.
Sen det där med att dö. Ibland kan det inte hjälpas, men ibland tar folk sina egna liv.
Betyder det att man inte lever för något? frågade jag en gång när jag var liten.
Men jag kan inte minnas något svar.
Alla har vi våra själ, till varför vi är här.
Varför vi gör vissa saker, varför vi säger si.. eller så.
Häromdagen hade vi läsdag. Några i klassen valde att läsa upp sina noveller. En av killarnas noveller var väldigt fin, den hade ett budskap, samtidigt som man var mitt uppe i en händelse, ett ögonblick. Och det är sådana tankar, texter.. som fångar mig.
I novellen nämns "Döden är en del av livet".
Jahaja... vad menas med det?
Betyder det att 'att dö' är något som hör till liksom..? Det låter ju inte speciellt trevligt.
Men det kan faktiskt vara så.
All good things (come to an end) , sjunger Nelly Furtado.
Men tänk om man inte vill att det ska ta slut? Att man vill fortsätta...
vad händer då?
Det finns så många tankar kring det här. Inte bara från mig dock, från många. De flesta.
Jag brukar tänka att livet är som en bok. Vi är böcker i en bokhylla på bibblan.
Vi står där, lite dammiga.. småpratar med varandra och ser folk komma och gå. Ser samma saker varje dag, hör samma saker och tänker samma saker.
När någon ska ha hjälp eller vi ha lite underhållning, ja du duger vi minsann! Då är vi inte bara en i mängden längre.
Man kan också tänka att vi är fulla med tankar, ord, meningar och känslor - precis som böcker.
Och ibland behöver vi lite hjälp, för att 'öppna oss'..
Jag är en bok. Jag har en början, en story och ett slut.
Fast.. sen då?
En bok dör ju inte..
Men vad händer med oss efter döden?
Ingenting? Någonting?
Ingen aning.
Det vet vi den dagen, då döden blir en del av livet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar