Tittar på klockan på TV-boxen, tittar ut genom fönstret och förundras över den värld vi lever i.
Minns värmen, ljuset och glädjen som spred sig som en löpeld i kroppen varje dag, dygnet runt..
Men nu.
Sådär fegt mörkt. Som att dagen skämms över sitt utseende.
Kan inte längre stoltsera med gröna blad och färgglada blommor.
Måste dölja sig i mörket.
Och björken på andra sidan gatan som bugar sig för vinden, kommer snart dra ramsor över att vindar ens finns.
Gatlampan i hörnet kommer snart inte orka med allt klagomål från björkens grenar, slockna och aldrig tändas åter.
Det river i gräsmattan och fönsterna översköljs med regnvattnet som far som små "höga" kolibris i luften..
Det bästa sättet att i alla fall försöka undvika det är att stanna inne. Gå i ide tills dess att fåglarna kvittrar av värmeslag.
För inne spelas musik på lagom skön volym.
Ljustakarna bränner årets första ljus i alla fönster och nysvabbade golv sprider en svag doft citron som blandas med lukten av saffran, pepparkakor och rykande het glögg från Blossa...
Under en filt med en bra bok och choklad med smak av päronkonjak.
Doftljusen sprider ytterligare ett behag och lyser upp minsta lilla kvarglömd vrå.
Gemenskap runt köksbordet med spel och klingande skratt i natten...
Försök se det ljusa i mörkret och försök låta orden:
"Kanske är det lite bra med mörker ibland.."
smaka bra i munnen.
- Allt är värt ett försök
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar