Centrum

Jag var alltid stark nog att försvara mig i de fysiska attackerna.

Men de verbala var värre.

Tusentals ord.

Tränger, förvränger, förvirrar.

Att uttrycka mig i skrift är något som jag alltid har haft lätt för.

Tvärtom när det gäller den muntliga delen..

det har varit lite svårare.

I stela, tuffa och pressade stunder

situationer, ögonblick...

Jag blir stum.

Tyst.

Det finns inga ord som passar att säga,

bara att skriva.

Då får man tid att formulera sig och allt låter så mycket bättre.

Men jag har fått lära den hårda vägen.

Antingen är man bra på allt,

eller inget.

Fast... vänta nu.

Alla är ju bra på något

och ingen kan vara bra på allt, ska det ju vara..?

Men inte enligt alla.

Man blir skolad till att antingen skaffa status,

eller bli förlorare.

Enligt mig, så...

Gäller det att hitta ett mellanting.