onsdag 30 november 2011

Det där leendet, som får allt att stanna.


När jag är färdig med min utläggning stirrar han bara på mig
med sin jag-fattar-ingenting-min,
och säger: Jag slår vad om att du inte kan vad allt det där
betyder...

Jo, faktiskt, säger jag.
Och så fortsätter jag att prata om ämnet
i samma glada tempo,
tills han sätter pekfingret mot min läppar.

Du, säger han och ler så jag får hjärtsnörp,

Jag skojade.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar