Avstickare - mitt skrivande

Tanken var inte att den här bloggen bara skulle innehålla kärlekspoesi och personliga reflektioner. Tanken var att den skulle innehålla alla sorters texter som förmår sig att leva i mitt huvud - min tankar. Nog har jag klämt in små ögonblick, delar av noveller och låttexter. Men mestadels handlar det om kärlek, min kärlek till min pojkvän. Men även till vänner.
Och vid väl eftertanke är det mer är logiskt i vår lilla värld.

Jag får ofta frågor som, "Hur kan du skriva så bra!?", "Hur tänker du när du skriver?", "Hur lägger du upp dina texter?" eller "Vart får du inspiration ifrån?".
Så jag tänkte själa en stund av den här speciella dagens kvällstimmar och berätta för er, om mitt skrivande.

Jag har skrivit mycket. Ända sedan jag var liten.
När jag började skriva handlade det nästan bara om kärlek eller vänskap och det var tvunget att rimma. Antagligen för att en lärare sagt att dikter ska rimma eller för att man tyckte det lät professionellt kanske. Men för var år har jag utvecklats. Likaså du, och vår omvärld.
Men en sak har inte förändras, jag skriver alltid om sådant som jag tänker på. Eller sådant som påverkar mig känslomässigt.
Nu är det mycket saknad, kärlek osv. Varför? Jo, jag saknar min kärlek.
Och anledningen till att jag skrev om kärlek när jag var liten.. kanske var jag lite småkär i någon?
Ett tag skrev jag mestadels om liv och tid. Kanske för att jag hade en tuff period då.

Att "jag skriver bra" går inte att förklara... för jag tänker aldrig på sånt. Jag skriver det som faller mig in och bryr mig inte så mycket om om andra tycker att det är bra eller dåligt. Men självklart åker mungiporna upp om man får en postitiv kommentar! Det är ju bara roligt! Så tack till er som kommenterar och berömmer m.m. , det värmer ska ni veta!

På frågorna "Hur tänker du när du skriver?" och "Hur lägger du upp dina texter?" skulle jag kunna säga såhär...
Jag tänker inte när jag skriver.
Nu vet jag att vissa av er tänker; "Åh, fan vad hon skryter... tror hon att hon är något jävla underbarn som är född poet eller? Visst att hon skriver bra/dåligt men tro fan att hon tänker när hon skriver, lägg ner bara."

Men det är så, jag tänker inte.
Genom att bara titta ut genom mitt fönster, som är ut mot gatan, kan jag få en känsla.
Just nu t.ex. , det är mörkt ute, svart. Det är kallt, och gathörnet lyses upp av ett orange sken från en gatlampa. Bara så.
Den "bilden" jag ser, ger min alltså en känsla.
Den bilden jag ser nu ger mig känslor som deppighet, för att det är mörkt och kallt. Men kanske även en "mysig känsla" som säger att det är dags att hoppa i mjukisbyxorna och tända ljus.
Samtidigt kan mörket få mig att längta, så det gör ont. Nu är det efter min pojkvän, som alltid lyser upp tillvaron.

Sen bara skriver jag. Precis som ovan, så börjar jag med det jag ser och på ett finmalet sätt sedan, beskriva en känsla. Som kanske leder till en tanke. Tankarna blir ord, meningar...
Sen hur jag lägger upp det.. alltså det som är bra med "poesi" och liknande är att du kan helt själv bestämma hur många punkter, kommatecken, ord på varje rad osv. som du vill ha. Bara du tycker att det låter bra och att texten framförs på rätt sätt.

Jag ska ge er ett exempel på hur en sådan text kan se ut, som jag skrivit "bara sådär"

Mörka skuggor

nattens vingar

månens sken

faller över mig

när jag vandrar ensam

med endast tankar

som bränsle

- tänker på dig.

Skrattar

åt livet i korridoren

högt, klingande

omringad

av vänner

de finns nära

dagligen

men du

finns närmre

- tänker på dig.

Sluter ögonen

kryper ihop

likt en boll

under

ett varmt täcke

saknar

jag dig

- tänker på dig.

Den första

på morgonen

den sista

på kvällen

den enda

dagligen

som finns i

mina tankar

- tänker på dig.

Här har jag först återspeglat till en kvällspromenad. Sedan till skolan, då den står mycket i centrum nu. Fortsätter med att ge en koppling till att sova, vila.. kanske var jag väldigt trött när jag skrev.

Och sedan, huvudämnet, kärlek. Vill visa att man tänker på någon, älskar någon.

Våga ta för er, och bara skriv. Låt orden flöda, glöm moral och svenskalärarens regler... skriv det som faller dig in.

Det finns inget rätt. Inte heller några fel.

Sen till sist, inspiration. Det är samma där. Känslor, livet nu, "bilder" osv.

Allt jag ser kopplar jag till låtar, händelser och sedan tar texterna fart.

Hoppas ni fick svar på era frågor!

Nu tänker jag fortsätta låta den här bloggen flyta på,

för nu har jag mycket att inspireras ifrån! Mitt liv är kaos nu.

Kaos..

förvirrade mirakel
förundrande dagar..

oj, där tog den texten fart!

Kram :)